Det ni väntade på.
Jag vill hem nu, av den enkla anledningen att jag vill bli volontär!!!!!!! Åh, så här pepp har jag aldrig varit. Med tanke på så mycket hjälp som jag får dagligen av volontärerna här så känner jag att jag vill liksom vara minst lika bra som dom! Nej men allt med volontär livet intresserar mig jätte mycket, som att fortsätta sin resa, fast man är hemma. Nej, det ser jag fram emot. Dessutom som det ser ut nu kommer jag hämta upp alla nya studenter från arlanda, kommer ju bli mest fest! Kommer ihåg hur nervös jag var i Moskva... Det var hemskt, volontärerna sprang hit och dit jag jag satt endast ner. Men det var festligt. Först kom en japanska, hon pratade ingen engelska och tog genast upp någon slags dator. Vi sa hej, och där slutade konversationen. Sedan kom.. en kroatiska, hon var väldigt söt kommer jag ihåg, men nervös tydligen, hon tappade lite talförmågan och satte sig också ner. tyst. Sen satt den en söt liten tant framför mig, hon kunde ingen engelska, såklart. Fan tänkte jag och sa: Schise. Då ryckte hon till, hon kunde tyska, så vi pratade lite på mina extremt begränsade tyska kunskaper. Men det gick bra. Vi pratade i kanske 30 minuter, då kom den en liten ryska, hon var nog ganska ung, men söt. Vi pratade på engelska. Kändes bra, hon var mycket trevlig. Efter några minuter som anlände tjejerna från Brasilien. Båda två var/är mycket vackra. Vi pratade lite, sen gick vi till en affär för dom skulle ringa sina föräldrar, dom fick två minuter var. Jag stod över. Hade redan pratat med mamma, onödigt liksom. Sen kom en belgiska, hon hade svullna ögon, hon hade nog gråtit ganska mycket. I det läget tänkte jag, varför har jag inte gråtit än? Jag ska ju vara borta i ett år nästan.. Men iallfall, sen gick vi till en mini buss, jag hamnade brevid belgiskan.. hon var trevlig, men jag somnade. Sen anlände vi till lägret, där var de kaos. Folk överallt, hörde tyska, ryska, portugisiska, italienska, engelska, thailändska.. OSV. Vi fick rum. Däckade och var orolig över morgon dagen. Men det gick bra. Ankomst lägret var bäst. Tydligen kommer alla ihåg mig. För jag är så extremt översocial och galen.. Sa dom. Men dom älskade mig. Fan, jag är så extremt bra!
Det där var min ankomst till lägret. Utspelat på 5 timmar. Ganska galet att jag fortfarande kommer ihåg det. Känns som igår, fast det var mer än sex månader sedan.
Men att hjälpa alla människor som precis lämnat så himla mycket, det är något jag vill göra. Nog med det. Det är något jag kommer göra ändå. Får bara hoppas att man får grymma människor som man kan guida.. Och en och annan vilsen människa, skulle vara guld värt!!!!!!!!
Annars är det lite panik just nu. Det händer ingenting. Jag har aldrig vart en person som klarat av att bara sitta still, för länge iallfall. Jag vill alltid träffa människor och ha kul. Gå på fest. Gå på stan. Baka. Bara umgås med människor. Jag vill ha ett socialt liv. Jag saknar det bara. Det är lite jobbigt att man börjar bli så desperat att man går till den farliga billiga svarta marknaden enbart för att få lite äventyr. Men mitt liv äger. Det äger. Jag älskar mitt liv. Okej, jag är inte manodeppresiv. Enbart en annan peppig låt började spelas. Ganska tur att man har musik iallfall.
Annars går livet på. Har planer. Ska till moskva. St petersburg. Ska till många fina städer. Något jag längtar till så är det lägret. Lägren. Bäst. Snart.
Idag har även min nokia laddare försvunnit spårlöst. Sånt där som vanliga bloggare skriver om. Super viktiga saker liksom.
Idag sa min lille bror till mig att jag måste be om lov om jag ska ha mer än en kompis hemma hos oss. Känns sådär.. Varför kunde inte min familj säga det till mig, varför sa min lille bror det till mig? Men det kanske är ett speciellt sätt för dom att föra fram information till mig. För min pappa säger alltid saker till min syster som i sin tur säger det till mig. Så dom kritiserar aldrig mig direkt. Utan det kommer från syskonen. AS JOBBIGT. Men det är väl hur en rysk familj fungerar.
Nu är jag hungrig och ska sova..
Har bytt namn. Heter Sasha. Den ni
Pepp i pepp! Det är bra!!
Du kommer äga som volontär, heja heja!
Det kommer att vara ren och skär glädje att ha med dig i volontärgruppen! Blir så glad när jag läser dina inlägg.
Kommer du ihåg att jag på förberedelselägret sa att du skulle bli volontär? "Vi får väl se, det beror ju på hur mitt år kommer att bli" svarade du. Men nu har du förstått vad jag menade, eller hur? ;-)
