Rädslan för att komma hem
En av mina största rädslor är för ormar. Jag får panik bara att se en bild. Dock har det blivit bättre. Men dock kommer jag aldrig bli tillräckligt modig för att kunna ta på en orm.
Men på senaste tiden har jag tänkt, på att åka hem. Inte att åka hem före 27 juni. Men själva ankomsten, jag vet att dom kommer bli bra. Min familj kommer möta mig och vi kommer äta mat.. inte soppa. Men sen? Dagen efter kommer vara bra.. Men vad händer när skolan börjar? I min nya klass. Kommer jag att ha förändrats så mycket så jag inte passar in? Tänk om ingen tycker om mig längre, för att jag inte är den jag en gång var. Ensamheten skrämmer mig. Det är nog mitt nya fobi. Att vara ensam. Inte ensam hemma, det är mer okej. Men att vara ensam. Att inte ha någon bakom mig. Visst kommer alltid mina föräldrar att finnas (förhoppningsvis). Men utan vänner, då kommer jag få det svårt. Visst kommer kanske saker att ha förändrats, men av egen erfarenhet så händer ingenting. Kanske något, men oftast står allting stilla. Att skaffa glasögon till exempel är ingen förändring. Dock så verkar det hända ovanligt mycket saker just nu.
Idag så är det kris hemma. Min lillebror har fått tvåor i alla ämnen idag.. Vilket är katastrof. Inte för mig. Men för övriga familjen. Själv isolerar jag mig med arabisk musik och läxor. Eller typ uppgifter. jaja, försöker att inte bry mig, kommer bara bli chockad och arg. Lika bra att låta dom sköta det, det är ett system dom har, som jag inte gillar, men vad kan jag göra?
Allt. Orkar inte skriva mer. hejdå.
ps, tänk över era problem! Sluta vara så tysta, om ni har problem, våga prata om dom! Sluta klaga och våga ta intiativ till att prataaaaaaaaaaaaaa. dumma svenskar. ds
