I miss you. I love you. jaha
Ibland blir jag arg på ryssar och ryskor. Speciellt när man knappt känner dom så skriver dom ett sms: I MISS YOU. I LOVE YOU!
Jaha? Vad ska man svara? Jag känner inte dig, men ok. Eller när man träffar en person på stan, som man inte kommer ihåg namnet på, men så börjar hon eller han säga att han eller hon har saknat en så himla mycket. Jaha, hör av dig då? Jag saknar inte dig för jag känner dig inte? Visst tycker dom att det är coolt att man är från europa, ett rikt land, man är liksom inte ryss. I början var det lite gulligt, men nu känner jag bara. Älska mig för den jag är, inte vart jag kommer ifrån. Man lär sig efter ett tag vilka som man faktiskt kan vara med, men nu orkar jag inte mer. Jag klarar inte av människor som bara skriver någon gång i månaden att dom saknar en. Varför ska jag eller vi alltid dra igång något? Är så less på det. Är så extremt less.
Det kan ni tänka på där hemma. Rubriken på mitt förr förra inlägg var liksom en pik.
Idag har annars varit en helt okej dålig dag. Kom till skolan, såg ut som skit, kände mig som skit. Började med att förstå ryska grammatiken lite mer. Kändes ok. Vart tröttare och tröttare. Förberedde mig på att gå hem. DÅ händer det. Vi hade teater skola idag. YES. eller inte, det är tråkigt, Vi gör ingenting, men det är super viktigt att vi går dit. Så, gick hem. Gjorde läxor. Sov. Studerade. Sov. Sprang till teater skolan. Dansade finsk polka. Det var allt.
Har även bränt mig!!!! Men hur? Det är liksom så kallt, har inte sett solen på säkert... en vecka. Eller jag vet inte, känns som en livstid. En livstid på några dagar. Kanske beror på att om en dag börjar med solsken så slutar den med snöstorm. Fint. Sådär. Vackert är det självklart. Jag förstår dock om personerna från sydligare länder gillar det, för dom har liksom aldrig haft såhär mycket snö. Men jag och finskan börjar bli less.
En liten update om min sweetheart. Franska läraren. Idag stal hon mat från barn och gav till mig och sa liksom bara: ÄT! Japp. Det är början på en fin vänskap. Fick även en utskällning av henne, på en resturang, igår. Jag ville ha en flaska vatten, men det hade dom inte.. Så då blev det inget, då blev hon arg. Hon sa bestämt att vatten dricker man hemma, och ute på cafe dricker man juice. Samt att kallt vatten skulle göra mig sjuk, och det vill hon inte. Så där satt hon och drack konjak medans jag drack körsbärsjuice. Medans hon samlade ihop mer och mer mat och gav till mig. Hon är bäst. Den bästa franska läraren jag träffat. Ska börja studera franska. För hon är bäst. Vi är oslagbara. Känns det som.
Nu ska jag fota katten. Marissa. Ville att hon skulle heta Bette. Som bette davis. Min andra sweetheart.
ha det bra, bla bla bla bla bla! Hej
Jaha? Vad ska man svara? Jag känner inte dig, men ok. Eller när man träffar en person på stan, som man inte kommer ihåg namnet på, men så börjar hon eller han säga att han eller hon har saknat en så himla mycket. Jaha, hör av dig då? Jag saknar inte dig för jag känner dig inte? Visst tycker dom att det är coolt att man är från europa, ett rikt land, man är liksom inte ryss. I början var det lite gulligt, men nu känner jag bara. Älska mig för den jag är, inte vart jag kommer ifrån. Man lär sig efter ett tag vilka som man faktiskt kan vara med, men nu orkar jag inte mer. Jag klarar inte av människor som bara skriver någon gång i månaden att dom saknar en. Varför ska jag eller vi alltid dra igång något? Är så less på det. Är så extremt less.
Det kan ni tänka på där hemma. Rubriken på mitt förr förra inlägg var liksom en pik.
Idag har annars varit en helt okej dålig dag. Kom till skolan, såg ut som skit, kände mig som skit. Började med att förstå ryska grammatiken lite mer. Kändes ok. Vart tröttare och tröttare. Förberedde mig på att gå hem. DÅ händer det. Vi hade teater skola idag. YES. eller inte, det är tråkigt, Vi gör ingenting, men det är super viktigt att vi går dit. Så, gick hem. Gjorde läxor. Sov. Studerade. Sov. Sprang till teater skolan. Dansade finsk polka. Det var allt.
Har även bränt mig!!!! Men hur? Det är liksom så kallt, har inte sett solen på säkert... en vecka. Eller jag vet inte, känns som en livstid. En livstid på några dagar. Kanske beror på att om en dag börjar med solsken så slutar den med snöstorm. Fint. Sådär. Vackert är det självklart. Jag förstår dock om personerna från sydligare länder gillar det, för dom har liksom aldrig haft såhär mycket snö. Men jag och finskan börjar bli less.
En liten update om min sweetheart. Franska läraren. Idag stal hon mat från barn och gav till mig och sa liksom bara: ÄT! Japp. Det är början på en fin vänskap. Fick även en utskällning av henne, på en resturang, igår. Jag ville ha en flaska vatten, men det hade dom inte.. Så då blev det inget, då blev hon arg. Hon sa bestämt att vatten dricker man hemma, och ute på cafe dricker man juice. Samt att kallt vatten skulle göra mig sjuk, och det vill hon inte. Så där satt hon och drack konjak medans jag drack körsbärsjuice. Medans hon samlade ihop mer och mer mat och gav till mig. Hon är bäst. Den bästa franska läraren jag träffat. Ska börja studera franska. För hon är bäst. Vi är oslagbara. Känns det som.
Nu ska jag fota katten. Marissa. Ville att hon skulle heta Bette. Som bette davis. Min andra sweetheart.
ha det bra, bla bla bla bla bla! Hej
Kommentarer
Trackback
